Dee Dee King – den rappande tyska ungen

Jag får ta tillbaka lite av mitt hånande av Dee Dee Ramones rapkarriär som Dee Dee King. Funky Man som jag skrev om i ett tidigare inlägg är i sanning horribel. Det var hans första bisarra försök som hipphoppare och den kom 1987. (Då var Dee Dee fortfarande med i Ramones men kom till deras spelningar klädd i full hip hop-mundering med guldkedjor o.s.v. vilket irriterade de andra i bandet). Men albumet som kom två år senare, Standing in the Spotlight, låter inte riktigt likadant. Skivan som är känd för att anses vara en av musikhistoriens värsta inspelningar, är inte så dålig. Jag kan inte sluta lyssna på German Kid och Brooklyn Babe, dom är bra på ett skruvat sätt. (och lustigt nog kommer Moneybrother in och sjunger 2 min och 2 sek in i Brooklyn Babe).

Här rappar inte Dee Dee längre som på Funky Man som ett alkoholiserat troll. Han låter fortfarande märklig, lite som ett snällt spöke. Men på ett roande sätt. Musiken, som inte är samplingar utan spelad på instrument, är svängig och dessutom körar Debbie Harry från Blondie på German Kid. Men ändå, när Dee Dee i German Kid försäkrar ”Dee Dee King ist nicht verrückt” så tror jag honom inte.

Alldeles för svårt, Pete Burns

då

och nu

Keith Richards spelade Johnny Depps pappa i Pirates of the Caribbean. Pete Burns från new wave / discobandet Dead or Alive skulle ha kunnat spela hans bror. I alla fall när de var stora i mitten av åttiotalet. Idag skulle han snarare få spela Jack Sparrows förryckta moster. You Spin Me Around från 1985 var Dead or Alives största hit, producerad av kungarna av åttiotalsgaydisco, Stock Aitken Waterman. Då hade Burns en egen och excentrisk stil någonstans mellan pudelrockare, pirat och transvestit. På den tiden var hans privatliv inte lika extravagant som man skulle kunna tro av hans framtoning. Dels var han gift, dels var han gift med en kvinna och dels var de gifta i 25 år. Men 2006 hände något. Han skiljde sig från sin fru och kort därefter berättade han i radio att han skulle gifta sig med sin nya pojkvän. Bara för att dagen efter slå upp förlovningen. Senare det året var han med i kvalitetsprogrammet Celebrity Big Brother där han blev årets skvallerpressföljetång på grund av 1) sin galna stil och 2) sitt galna uppträdande. Den schyssta piratlooken var försvunnen. Istället var han plastikopererad till oigenkännlighet. Han hade lagt en förmögenhet dels på plastikoperationer och dels på operarationer för att korrigera de operationer som gått snett. En särskilt skruvad episod i Big Brother var när Pete berättade att hans yviga päls var gjord av utrotningshotade gorillor. Hur tänker man om man köper en sån? Eftersom det är förbjudet att ha päls av utrotningshotade gorillor gick polisen in i huset, beslagtog pälsen och testade den för att se vad den var gjord av. Det visade sig att den inte var gjord av gorillor – däremot av colubus-apor som också är utrotningshotade.

Som kontrast till Burns skvallerpresskladdiga liv idag finns Dead or Alives låtar från början av åttiotalet som är så bra. I vackra och dramatiska Far Too Hard, som doftar både Morrisey och Bowie, visar Burns vilken förträfflig sångare han är.

Elvis i Hylte

Det finns en liten ort som heter Hylte. Den ligger mitt i skogen i Halland. En gång om året är det Elviskvällar där. Lokala musiker tolkar Elvislåtar. Folkets hus är fullpackat. Man kommer dit genom att köra och köra genom mörk granskog. Det stora pappersbruket som byn är byggd kring bolmar ut rök i oktobernatten. Mitt huvud fylls av Angelo Badalamentis Twin Peaks-tema.

Det är Moas pappa som arrangerar kvällarna. I år har jag gjort affischerna.

Moroder! Bowie! Tarantino!

Det på papperet bästa artistsamarbetet någonsin måste vara det mellan David Bowie och Giorgio Moroder. Förra veckan fyndade Moa singeln som de gjorde tillsammans 1982, Cat People (Putting Out Fire). Låten är mycket riktigt också grym. Döm om min förtjusning när vi såg Inglorius Basterds häromdagen och låten dök upp där. Där visar Quentin Tarantino återigen prov på sin ljuvliga känsla för att välja förträfflig musik till sina filmer när han använder låten i scenen där nazisterna får vad dom förtjänar. Nämligen att grillas över öppen eld.

Moroder har gjort musiken och Bowie har skrivit texten. Varning! Det är den version av låten som de släppte tillsammans på singel och på soundtracket till Cat People som är den bra. Bowie spelade in en egen version som är med på Let's Dance-LP:n och som b-sida på Lets Dance-singeln. Den är inte alls lika bra. Uppträdandet är från 1983 års turné Serious Moonligt Tour som följde på albumet Let’s Dance.