Jag får ta tillbaka lite av mitt hånande av Dee Dee Ramones rapkarriär som Dee Dee King. Funky Man som jag skrev om i ett tidigare inlägg är i sanning horribel. Det var hans första bisarra försök som hipphoppare och den kom 1987. (Då var Dee Dee fortfarande med i Ramones men kom till deras spelningar klädd i full hip hop-mundering med guldkedjor o.s.v. vilket irriterade de andra i bandet). Men albumet som kom två år senare, Standing in the Spotlight, låter inte riktigt likadant. Skivan som är känd för att anses vara en av musikhistoriens värsta inspelningar, är inte så dålig. Jag kan inte sluta lyssna på German Kid och Brooklyn Babe, dom är bra på ett skruvat sätt. (och lustigt nog kommer Moneybrother in och sjunger 2 min och 2 sek in i Brooklyn Babe).
Här rappar inte Dee Dee längre som på Funky Man som ett alkoholiserat troll. Han låter fortfarande märklig, lite som ett snällt spöke. Men på ett roande sätt. Musiken, som inte är samplingar utan spelad på instrument, är svängig och dessutom körar Debbie Harry från Blondie på German Kid. Men ändå, när Dee Dee i German Kid försäkrar ”Dee Dee King ist nicht verrückt” så tror jag honom inte.
Här rappar inte Dee Dee längre som på Funky Man som ett alkoholiserat troll. Han låter fortfarande märklig, lite som ett snällt spöke. Men på ett roande sätt. Musiken, som inte är samplingar utan spelad på instrument, är svängig och dessutom körar Debbie Harry från Blondie på German Kid. Men ändå, när Dee Dee i German Kid försäkrar ”Dee Dee King ist nicht verrückt” så tror jag honom inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar