Donna Summer gjorde några sjukt bra skivor runt 1980. Då började hon gå ifrån 70-talsdiscon, som ibland kan kännas rätt daterad idag, och blanda in rock och new wave. Min favoritplatta är The Wanderer från 1981, särskilt sublimt rysningsframkallande Grand Illusion. Det var, tyvärr, det sista albumet som hon samarbetade med låtskrivarna och producenterna Pete Bellotte, och framförallt mästermustaschen Giorgio Moroder. (Quincy Jones blev hennes producent senare).
Jag älskar också skivomslagsestetiken från albumet. Gatu- och luffarromantik men inte med något trist försök till ruffig autenticitet utan tydligt arrangerat och teatralt i en rosabelyst studio.
Jag har inte hittat några bra klipp från den skivan, däremot ett med jättehitten hon hade ett par år senare, She Works Hard For The Money. Det är ett käckt och Fame-igt uppträdande från 1984 års Grammygala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar