söndag 7 juni 2009

Elefantbete!




Jag är förhäxad av den här låten. Ett suggestivt supersväng byggs successivt upp med hjälp av mumlande röster och ljud i bakgrunden, ett grymt riff, blåsorkester och en orgie i trummor. Det transliknande dansdrivet kombineras med något mörk och hotfullt. Som mullrande åska. Låten kom ut 1979 på Fleetwood Macs experimentella dubbelalbum Tusk som var extremt dyrt att spela in. Men vad handlar den om egentligen? Det börjar inte så konstigt:


Why don't you ask him if he's going to stay? /Why don't you ask him if he's going away? / Why don't you tell me what's going on? / Why don't you tell me who's on the phone?/ Why don't you ask him what's going on? / Why don't you ask him who's the latest on his throne?


Verkar alltså vara en otrohetshistoria. Men det blir underligare på slutet:


Don't say that you love me. / Just tell me that you want me / Tusk, just say that you want me / Don't tell me that you... / Tusk! (Real savage like) / Tusk, Tusk, Tusk, Tusk, Tusk


När det hojtas ”Tusk” låter det ju bra, men vad betyder det? Jo, bete. Alltså sådana som elefanter har. Glasklart? Det verkar som man inte förstår allt här. Men så här var det: Fleetwood Mac har haft mängder av olika sättningar men bestod under sin bästa period, under vilken Tusk tillkom, av bl.a. Mick Fleetwood på trummor och Lindsey Buckingham på sång, gitarr, piano, bas m.m., som var tillsammans med Stevie Nicks (vilken röst, vilken känsla, vilket namn!) på sång och keyboard. Det är Lindsey som har skrivit låten. Han hade förstått att hans tjej Stevie var otrogen med Mick Fleetwood som var gift. Låten är alltså riktad mot Micks fru som han tyckte var naiv (Why don't you ask him if he's going to stay?), mot Stevie (Why don't you tell me what's going on?) och mot Mick som han vill ge igen på. Tusk står för manlig sexualitet. Tusk var Micks smeknamn på sin… snopp. Låtens primitiva känsla och referensen till betar var och också ett sätt för Lindsey att säga till Stevie och Mick att de var brunstiga djur. Och visst låter låten som en gäng marscherande elefanter.

Efter trumbreaket säger dessutom amerikanen Lindsey “Real savage like” på ett försök till brittisk safariengelska för att håna engelsmannen Mick. Det blev han förbjuden av de andra i bandet att säga när de spelade låten live.

Lite jobbig situation kanske? Lite jobbigt med otroheten. Lite jobbigt att vara med i samma band som de andra inblandade i affären. Lite jobbigt att en låt skrivs om det. Lite jobbigt att hela albumet döps efter låten. Lite jobbigt att framföra låten tillsammans med de andra inblandade inför tiotusentals åskådare på arenakonserter.
Det höll inte heller i längden. Efter den ambitiösa storslagenheten i höjdpunkten Tusk började det ofrånkomliga sönderfallet (jämför The Beatles’ White Album, The Jimi Hendrix Experience’s Electric Ladyland, Romarriket). Tre år senare splittrades gruppen efter intensivt knarkande, offentliga såpoperalika bråk i skvallerpressen och dyra divalater som att alla bandmedlemmar kom till konserterna inte bara i varsitt fordon utan i varsin turnébuss.

Låten är inspelad samtidigt som den fint 70-talsskäggiga videon, på Dodger Stadium i L.A. med University of Southern California Trojan Marching Band. Den slog rekord i antal musiker medverkande på en singel.

/Erik




2 kommentarer:

  1. Ok, jag köper delar av storyn...men det där med smeknamnet...nja, tveksamt va?

    Gillar bandbilden skarpt - 1979 altså? Dom ser fina ut där, helt i min smak, i samma anda som omslagsbilden till Bobbans Street Legal. New Orleans?

    /L

    SvaraRadera
  2. Så du tror inte på smeknamnet. Brukar du inte säga så. Beten. Men det blir i alla fall roligare om det är sant.

    Gillar också stilen skarpt. Det är något särskilt med åren kring 80. Street Legal kom väl precis före Tusk, 78 om jag inte minns fel. Samtidigt som Dallas började. Också fin stil där i början. Jock!

    Bilden ser onekligen ut som den är tagen i French Quarter i New Orleans.

    /Erik

    SvaraRadera