Disco surprise

Under ett par år i slutet av sjuttiotalet började plötsligt en mängd gamla rockrävar göra disco. Folk blev förvånade. Rockpuritanerna blev rosenrasande. För dom var rock upproriskt, genuint och maskulint, disko kommersiellt, oäkta och fjolligt. Vad är det för dumheter. För kombinationen rock och disco blir ofta lysande. Och rätt rolig. Som i The Kinks (Wish I Could Fly Like) Superman, 1979. där brittisk diskbänksrealism möter discobeat. Andra exempel: Rolling Stones: Miss You, 1978. Rod Stewart: Da Ya Think I’m Sexy, 1978. Serge Gainsbourg är för eklektisk för att kallas rockräv (men snuskräv kanske) men även han gjorde hursomhelst sin strålande discolåt Sea, Sex and Sun 1978. Beach Boys: Here Comes The Night (discoversion av orginalet från 1967), 1979. Kiss: I Was Made For Lovin’ You, 1979. Neil Youngs album Trans (med t.ex. Computer Age) från 1982 kan också räknas hit även om den är mer åt electronicahållet än disco. (Den medverkade till att hans skivbolag Geffen som han låg på då stämde honom för att göra skivor som var o-Neil Youngiga). Inte en rockräv men väl en countryräv är Kenny Rogers som samarbetade med Barry Gibb från Bee Gees 1983 och gjorde bl.a. This Woman.

Först Stones Miss You som är assnygg. Lägg märke till Charlie Watts som måste ha fått mycket att röka innan för han ser ovanligt mycket, till och med för honom, ut att vara i sin egen värld. Och hans kläder matchar inte de andras särskilt bra.




Och sen videon till Rods Da Ya Think I’m Sexy från 1978 som ser ut som en tysk porrfilm från 1978.



/Erik